Perforering av livmodern är en farlig komplikation av vissa gynekologiska manipuleringar, vilket innebär skada på livmodern som tränger igenom genomgående. Anledningen är att läkaren inte följer med tekniken för kirurgisk ingrepp i livmoderhålan under följande manipuleringar:
- hysteroskopi ;
- artificiell abort;
- skrapning av livmoderhålan;
- under introduktionen av intrauterina preventivmedel.
Perforering av livmodern under skrapning är särskilt farlig eftersom proceduren utförs av en curette som har skarpa kanter. I samband med det som ofta är skadat och inre organ. I detta fall kan effekterna av livmoderperforering vara dödlig.
Riskfaktorer och symtom
Utseendet av livmoderns perforering är inte bara medicinsk arbetstagarens fel. En viktig roll spelas av hälsotillståndet och funktionerna i den anatomiska strukturen hos de inre genitala organen. Till exempel är följande listade riskfaktorer som predisponerar för livmoderns perforering:
- en skarp retroflexi i livmodern;
- inflammatorisk process i livmodern;
- närvaron av ärr i livmodern efter tidigare operationer;
- Hysteroskopi i dålig visuell vision;
- åldern - strukturen hos vävnader förändras, det är en förlust av deras elasticitet;
- frekvent eller nyligen operation i livmodern (upp till 6 månader).
Bestäm tecken på livmoderperforering är inte alltid lätt, eftersom ofta manipuleringar i livmodern utförs under anestesi. Och doktorn kan gissa om komplikationen som uppstår endast i patientens utseende och i hans subjektiva förnimmelser. Men ändå är det möjligt att bära de grundläggande symtomen på ett livmoderhål
- Plötslig skarp smärta i underlivet.
- Blodig urladdning från könsorganet.
- Ökad kroppstemperatur.
- Svaghet.
- Yrsel.
- Med riklig blodförlust finns det en minskning av trycket, hudens hud, snabb puls.
Perforering av livmoderhalsen
Behandlingen av livmoderperforering sker endast kirurgiskt genom laparoskopisk eller laparotom tillgång. Under operationen är sårets kanter sys, bukhålan inspekteras för eventuell skada och bukhålan tvättas. Med snabb diagnos och behandling lider inte hälsotillståndet, det finns inga negativa konsekvenser.