Jodofil flora i avföringen innebär att den opportunistiska patogena miljön i tarmarna (kocker, stavar, jästceller etc.), som är ansvarig för uppkomsten av jäsningsprocesser i kroppen, började proliferera. Normalt bör det inte råda över användbarhet och kan observeras vid en tid då barnet äter mycket frukt och grönsaker samt mat som innehåller stärkelse eller godis.
Vad är farlig jodofil flora?
Om analys av avföring har förskrivits för vissa symtom: Konstant uppblåsthet, flatulens, löst avföring eller förstoppning och jodofil flora finns i resultaten, då måste detta tas på ett ansvarsfullt sätt. Sjukdomar, som kan indikera en ökning av det opportunistiska patogenet, innefattar:
- tarmdysbios
- gastrit, med sänkt utsöndring av magsaften;
- kronisk pankreatit / li>
- inflammatorisk tarmsjukdom.
Dessutom sker jodofil flora i avföring, både hos barn och vuxna, med ökad peristaltik i tjocktarmen, liksom utseendet av putrefaktiva dyspepsier hos barnet.
Behandling med ökat jodofilt medium
Den vanligaste anledningen till att jodofil flora finns i ett coprogram i ett barn är tarmdysbiosen. För behandling av spädbarn används följande behandlingsschema:
- Om barnet ammar, tas de livsmedel som innehåller fibrer, stärkelse och komplexa kolhydrater bort från moderns diet, och om man på den artificiella sidan väljer en annan blandning,
- undertryckande av tillväxt av opportunistisk mikroflora med hjälp av bakteriofager (läkemedel som absorberar dåliga bakterier);
kolonisering av tarmen med en användbar mikroflora med hjälp av probiotika, som innehåller levande laktobaciller.
Behandling av en dysbakteri vid upptäckt av jodofil flora i avföring hos barnet i äldre ålder utnämns eller nomineras under samma schema: uppdatering av ration, mottagning av bakteriofager och probiotika. Stärkelsehaltiga och sockerhaltiga livsmedel avlägsnas från barnets kost och konsumtionen av grönsaker och frukter är begränsad.
Om jodofil flora finns i mer allvarliga sjukdomar, till exempel pankreatit, då behandlingen ska ordineras endast av en läkare efter lämpliga tester och ultraljud i bukorganen.